Det sker så mycket bra runt om i landet. Fler tjejer än någonsin hittar till sporten, föreningar startar nya lag, och Svenska Ishockeyförbundet tar ständigt stora och viktiga kliv för att professionalisera sporten på alla nivåer.
Mitt huvudsakliga fokus här på bloggen är, och kommer alltid att vara, Fokus: Damhockey. Det vill säga seniorhockeyn, elitsatsningarna, spelarutveckling och den kommersiella framtiden. Men för att få ihop hela bilden – och för att hjälpa seniorhockeyn och framtidens spelare att nå sin fulla potential – måste vi prata om språket. Vi har nämligen en tendens att slarvigt kalla all hockey som spelas av tjejer för damhockey.
Det märks tydligt ute i landet att det här skapar en hel del förvirring när allt klumpas ihop under samma stora paraply. Spelare, föräldrar och klubbar tappar bort var i utvecklingen man faktiskt befinner sig. Jag lämnar därför inte helheten, utan kommer givetvis också att ta med både flick- och juniorhockeyn här på bloggen. Det är helt avgörande att förstå hela utvecklingskedjan för att kunna utveckla och lyfta damhockeyn på riktigt.
Det är dags att vi tar rygg på förbundets utmärkta strukturer och börjar kalla varje utvecklingssteg för vad det faktiskt är. Inte för att peka finger på historiska misstag, utan för att ge unga spelare de absolut bästa förutsättningarna framåt.
Förbundets trappa sätter stolt guldkant på stegen
Tittar vi på förbundets utvecklingstrappa, ser vi en modern och genomtänkt kedja. De har gett oss de perfekta verktygen för att bygga sporten på rätt sätt, där varje åldersspann har sitt eget namn:
- Tre Kronors Hockeyskola (TKH): Grunden för de allra yngsta (5–8 år). Förbundets fokus på rena flickgrupper i TKH har varit en fantastisk succé för återväxten.
- Flickhockey: Ungdomsåren där spelglädje och grundläggande spelförståelse slipas.
- Juniorhockey: En av förbundets finaste satsningar på senare år är införandet av regionala juniorserier för tjejer. Med landslag som Team 16 och Team 18 samt U19-SM-slutspel har man skapat ett naturligt utvecklingssteg mellan ungdom och senior.
- Damhockey: Toppen av pyramiden och den renodlade seniorverksamheten för vuxna spelare. Det är precis den här nivån som förbundet har lyft fram genom att ge landslaget namnet Tre Kronor Dam. Ordet dam är en seniorstatus.
De tydliga spåren finns redan på herrsidan
Inom herrhockeyn är de olika utvecklingsstegen en absolut självklarhet sedan decennier tillbaka. Ingen i hela hockey-Sverige skulle få för sig att ta en 13-årig kille från pojklaget och prata om att han spelar herrhockey. Det vore helt otänkbart av naturliga själ.
Där är alla – från föräldrar till sportchefer – stenhårda med att använda rätt ord på rätt plats:
- TKH och pojkhockey under barn- och ungdomsåren.
- Juniorhockey (J18/J20) under de avgörande tillväxtåren.
- Herrhockey först när man kliver upp i den fasta seniorverksamheten.
Här är det viktigt att poängtera en sak: ishockey ägs inte av killar eller herrar. Sporten tillhör alla som snörar på sig skridskorna.
Oavsett kön är man i grund och botten en hockeyspelare. Det är inte hockeyspelaren i sig eller själva sporten vi vill göra skillnad för – för på isen är drivkraften, passionen och spelet exakt desamma i både dam- och herrhockey. Det vi vill göra skillnad för är att strukturerna och åldersstegen måste bli lika självklara för alla.
När herrhockeyn har haft sina fasta, trygga spår under så lång tid har det gett killarna en enorm fördel i sin utvecklingstakt. Genom bibehållna separerade spår skyddar man deras utveckling och ger juniorerna en egen plattform att blomma ut på. Samma logik, trappa och tydlighet måste vi nu lyfta in i vardagsspråket på tjejsidan. Vi har redan verktygen med TKH-flick, flicklag och juniorlag. Det handlar inte om att tjejerna ska ”anpassa sig” till killarnas sport – det handlar om att ge alla hockeyspelare, oavsett kön, samma strukturella rättigheter att växa i sin egen takt.
Varför helheten hänger på språket
När vi klumpar ihop allt och kallar tonårstjejer för ett ”damlag” istället för ett juniorlag, gör vi ett stort misstag. Vi missar att ge dem en miljö som är anpassad för deras faktiska ålder och utvecklingsfas. En juniorspelare ska få utvecklas i en trygg och renodlad juniormiljö, utan att behöva pressas eller stressas upp i vuxenlag alldeles för tidigt bara för att klubben saknar rätt struktur underifrån.
Samtidigt gör vi seniorerna en stor tjänst genom att vara noggranna med orden. När vi reserverar begreppet damhockey till just senior- och elitverksamheten – precis som förbundet gör med Tre Kronor Dam – höjer vi automatiskt statusen, respekten och det kommersiella värdet på den högsta nivån.
Framtiden byggs tillsammans
Att jag väljer att gå ner i spåren till flick- och juniorhockeyn beror helt och hållet på min passion för damhockeyn. För att huset ska stå stadigt på toppen måste grunden under vattenytan vara solid.
Förbundet har visat vägen med de regionala juniorserierna och sin tydliga seniorstämpel på damhockeyn. Nu är det upp till oss ledare, föräldrar och eldsjälar ute i föreningarna att lyfta det i vardagsspråket i ishallarna. Låt oss kalla våra unga talanger för flick- och juniorspelare med stolthet. De är framtidens damspelare, men just nu är de på en alldeles fantastisk resa längs vägen.
