Vår senaste resa genom landet, från Luleå ner till Västerås, förde oss ut på vägar som bjuder på det bästa Sverige har att erbjuda. När vi svängde in på Höga Kusten-slingan möttes vi av en oerhört vackert belägen väg som i sig självt är värd en omväg. Längs sträckan finns det ett helt pärlband av sevärdheter att upptäcka – den här gången fick Bönhamn bli vårt första riktiga stopp, men med tanke på allt som finns att utforska här kommer vi med största sannolikhet att återvända för flera nya stopp framöver.
När vi rullade in i fiskeläget låg det i en rofylld, bilburen stillhet helt utan den stora turistträngseln – något som gjorde att historiens vingslag kändes extra starkt och påtagligt i luften. Ett stort extra plus längs vägen var dessutom att det fanns en riktigt fräsch toalett på plats, vilket alltid är guld värt när man är ute på bilutflykt.
Gävlefiskarna och livet i läget
Bönhamns historia är starkt sammankopplad med det så kallade Gävlefisket. Redan under tidigt 1600-tal seglade fiskare från Gävle med omnejd norrut längs Norrlandskusten för att komma åt de rika strömmingsvattnen i den yttre skärgården. De fick kungliga privilegier för att bedriva detta rörliga fiske, och Bönhamn blev en av de mest aktiva fiskeorterna.
Det var ett hårt och säsongsbetonat liv. Fiskarna lämnade sina hemstäder på våren och seglade upp i sina skutor, fullastade med salt, tunnor, nät och proviant. Här ute bodde de trångt i enklare skjul och sjöbodar under hela sommarhalvåret. Arbetet präglades av ständigt slit med att vittja nät, rensa, salta in strömming i tunnor och hålla efter redskapen. Mitt i denna historiska miljö tronar det gamla fiskarkapellet, uppfört på 1600-talet. Det vitmålade kapellet med sin timrade karaktär står som en stark symbol för den gemenskap och den djupt rotade gudsdyrkan som gav tröst i det strävsamma livet långt bort från familjerna där hemma. De röda sjöbodarna som kantar viken och det gamla kapellet bildar idag en fantastisk kulturmiljö som berättar levande historier om gångna sekel.
Ut på Havsstigen, urberget och Högbondens linbana
Men vi stannade inte bara vid hamnen och kapellet. Vandringen tog oss vidare ut på Havsstigen – den cirka 1,5 kilometer långa slingan som sträcker sig ut i det yttersta kustbandet söder om Bönhamn.
Här kliver man rakt in i det dramatiska skådespelet som inlandsisen lämnade efter sig när den drog fram och formade hela Höga Kusten. Överallt reser sig de storslagna, raka bergen och hällarna som sträcker sig uppåt mot skyn, formade av enorma krafter och miljoner ton is. Stigen ledde oss ut i denna karga och öppna terräng där snår och skog byttes ut mot gråvita, lavklädda klippor och fria horisonter mot Bottenhavet. Ute från höjderna kunde vi blicka ut mot grannön Högbonden och få syn på dess fascinerande godslinbana – en unik rest från en tid då det karga ölivet krävde enorm uppfinningsrikedom. När Lotsstyrelsen mellan 1907 och 1909 skulle bygga upp den mäktiga fyrplatsen (Sveriges nästhögst belägna med en lyshöjd på 75 meter) stod man inför en logistisk mardröm på grund av det stupande, istidsformade berget. Lösningen blev att bygga en linbana direkt från båtläget och uppför den branta sluttningen för att få upp allt material, kol och förnödenheter. Under åren då fyren var bemannad och uppemot 21 personer bodde på ön med skola på vinden, var linbanan den absoluta livlinan för all försörjning.
Det som gjorde det extra intressant var att den såg så fräsch och nästan nyrenoverad ut – den används nämligen än idag (bland annat av det populära vandrarhemmet som huserar i den gamla fyrvaktarbostaden) för att smidigt få upp tunga packningar, matvaror och bagage från strandkanten uppför det branta berget. Att skymta den välunderhållna lilla banan ger en fin brygga mellan det gamla historiska slitet och modern ödrift.
Klapperstensfältens och landhöjningens spår
Spåren efter isen och havets krafter gör sig påminda överallt i landskapet, inte minst genom de karaktäristiska klapperstensfälten som syns lite varstans. Längs vandringen dök ett av dessa vidsträckta fält upp; närmast vattenbrynet låg stenarna tätt packade, runda och helt slipade av tusentals år av vågornas skoningslösa kraft. Det är en mäktig känsla att gå på dessa uråldriga rullstenar och samtidigt påminnas om landhöjningen som ständigt lyfter och formar om kustlinjen här uppe i världsarvet.
En avstickare till Bönhamn kan varmt rekommenderas för den som vill ha en perfekt mix av dramatisk istidshistoria, kulturhistoria, det vackra gamla kapellet, spännande detaljer som Högbondens aktiva linbana och härlig havsnära vandring längs Havsstigen.
Har du själv vandrat här, eller vilken är din egen favoritplats längs kusten?
