Under mina senaste turer på stigen har jag stött på något som blivit allt vanligare i hela landet: cyklister i motionsspåren. Att cykla mountainbike (MTB) och stigcykling är folkrörelser som växer så det knakar. Det är fantastiskt att se människor röra på sig och njuta av skogen, men ibland märks det att reglerna kring hur man beter sig på stigarna är ganska nya – både för oss som går och för en del av de tvåhjuliga åkarna.
Jag försöker alltid att vara trevlig, hälsa glatt och visa hänsyn mot alla jag möter i naturen. Skogen är till för oss alla. Men jag ska ärligt erkänna att om jag blir skrämd bakifrån av någon som plötsligt swishar förbi alldeles för nära och i hög fart, då har jag en förmåga att hojta till lite extra. Det blir en ren reflex, och jag reagerar ofta på ett sätt som jag egentligen helst skulle vilja undvika. Men när hjärtat flyger upp i halsgropen är det svårt att kontrollera!
Det handlar i grunden om trygghet, säkerhet och enkel respekt för varandra. För att vi ska slippa dessa pulshöjande överraskningar har Sveriges stora cykelorganisationer enats om en nationell uppförandekod kallad ”Stigcyklingens 5 spelregler”. Tillsammans med internationella MTB-regler ger de en klockren guide för hur vi bäst delar på utrymmet utan att skrämma slag på varandra.
Vad säger reglerna? (Vett och etikett för MTB)
Inom mountainbike-kulturen finns det några universella grundregler som lokala klubbar och föreningar världen över alltid trycker hårt på:
- ”Hjul lämnar företräde till hälar”: Det här är den absolut viktigaste internationella tumregeln (wheels yield to heels). Som cyklist har du i princip alltid skyldighet att ge företräde till vandrare, löpare och ryttare.
- Anpassa farten och sök kontakt: När du närmar dig någon bakifrån ska du sakta ner till gångfart. Använd ringklockan på långt håll, men framför allt: använd rösten. Ett glatt ”Hej, jag swishar förbi på din vänstra sida!” i god tid gör hela skillnaden för mitt hjärta.
- Kolla upp de lokala reglerna: Även om allemansrätten ger oss stor frihet att cykla i naturen, har kommuner och länsstyrelser rätt att förbjuda cykling i specifika motionsspår, elljusspår eller naturreservat. Respektera de förbudsskyltar som finns.
- Uppför prioriteras före nedför: Om två cyklister möts på en smal stig har den som kämpar sig uppför backen företräde framför den som rullar nerför, eftersom det är svårare att återfå momentum i en stigning.
Jag har också ett ansvar (För oss som går)
Men det är ett delat ansvar att hålla en god stämning i skogen. Vi som vandrar eller springer kan också underlätta för cyklisterna så att mötet blir så smidigt som möjligt:
- Håll inte hela bredden: Gå inte i bredd över hela stigen om sikten är skymd.
- Sänk volymen: Om du lyssnar på musik eller podcast i hörlurarna, se till att du fortfarande kan höra omvärlden så att du märker när någon vill passera.
- Gör plats: Om du hör en cyklist som saktar ner och hojtar i god tid, ta ett litet kliv åt sidan med ett leende i stället för en chockartad utskällning. Ett trevligt möte bygger på att båda parter samarbetar.
I slutändan handlar det om att skapa en välkomnande stämning på våra stigar. Genom att visa hänsyn, sänka farten vid möten och bjuda på ett enkelt ”hej” i stället för att bara susa förbi, ser vi till att naturen förblir den plats för återhämtning och glädje som den är till för.
Har du blivit ordentligt skrämd i spåret någon gång? Hur tycker du att vi bäst skapar ett bra samspel mellan cyklister och vandrare?
