Från Luleås ensamma dominans till en levande framtid – hur nya satsningar i NDHL och Linköpings nystart har tänt en ny gnista i svensk damhockey.
När den nordamerikanska proffsligan PWHL slog upp portarna för tre år sedan dundrade profetiorna om undergång över svensk damhockey. Spelartappet skulle dränera Svenska Damhockeyligan (SDHL), och ligan spåddes förlora sin status och reduceras till en talangfabrik helt utan spets. Nu har vi facit i hand efter tre fullständiga säsonger borta i Nordamerika. Samtidigt som ligan där borta expanderar kraftfullt inför den kommande vintern och dammsuger marknaden mer än någonsin, har vi i Sverige paradoxalt nog fått en betydligt jämnare, mer oförutsägbar och sevärd högsta serien på hemmaplan. Tvärtemot alla domedagsprofeter har PWHL:s transformation av hockeykartan fungerat som en utjämnande kraft som har lyft ligan till en ny nivå.
Historiskt bokslut för svensk damhockey
För att förstå varför dagens utjämning är så intressant måste vi göra ett historiskt bokslut. Under Riksseriens glansdagar dominerades hockeyn av ett fåtal klubbar där Segeltorp, Modo och Linköping avlöste varandra. När vi sedan tog steget in i SDHL-eran klev Luleå/MSSK fram och förändrade allt. Det var enormt positivt för svensk hockey att Luleå valde att satsa stenhårt, professionellt och långsiktigt på sitt damlag tidigt – en standard de håller fast vid än i dag. De visade vägen och bar ligan på sina axlar under många år genom sina SM-guld, medan många andra klubbar tyvärr lufsade långt efter i utvecklingen. Det skapade ett stort gap i tabellen, där grundserien stundtals blev en transportsträcka med stora hockeysiffror eftersom Luleå genom sin proffsiga organisation låg så långt före.
När stjärnor som MoDos Lina Ljungblom och de allra vassaste importspelarna började lämna för Nordamerika slog det oväntat nog hårdast mot just de toppklubbar som hade byggt sina trupper på internationella världsartister. När det inte längre gick att enbart förlita sig på att värva spets utifrån, stängdes det enorma gapet ner till resten av ligan. Mittenlagen tvingades att lyfta sig, utveckla egna spelare och ta stora kliv framåt. Söker man i dag på aktuella tabeller och resultat i SDHL ser man svart på vitt att i stort sett alla kan slå alla en bra dag.
Tre tunga NDHL-satsningar flyttar fram positionerna
Den absolut största faktorn bakom SDHL:s nya, stenhårda konkurrenskraft hittar vi dock i de brutala satsningar som gjorts underifrån i NDHL. De senaste åren har tre tunga herrorganisationer tagit efter Luleås framgångsrecept och klivit in i finrummet med massiva resurser, professionella organisationer och ett starkt publikstöd i ryggen. Skellefteå AIK, Frölunda HC och Färjestad BK har inte bara tagit sig upp, de har klivit rakt in i SDHL och visat att de menar allvar på absolut högsta nivå.
Frölunda HC slog hockeysverige med häpnad när de på rekordtid gick hela vägen till att utmana i den absoluta toppen och spela historiska finaler mot Luleå. De visade att Luleås monopol på att vara helt ohotade i grundserien och slutspelet är brutet för gott. Skellefteå etablerade sig snabbt som ett stabilt slutspelslag och Färjestad har spänt bågen från dag ett för att utmana i stället för att bara se och lära.
Ekonomisk analys av SDHL: Prioriteringar och Linköpings nya väg
Medan dessa tre raketer flyger högt, har två av de gamla etablerade klubbarna fastnat i bottenträsket. HV71 och Linköping HC har haft förtvivlat svårt att haka på tåget och har i stället parkerat i botten av tabellen. Den naturliga frågan är om det handlar om brist på pengar, men svaret är nej. Det handlar om prioriteringar.
Tittar vi på klubbarnas koncernredovisningar ser vi att HV71 nyligen slog omsättningsrekord på över 200 miljoner och visade ett plusresultat, medan Linköping brottades med en tung miljonförlust efter ett kaotiskt år på herrsidan. Problemet är inte att det saknas kapital i dessa storklubbar, utan att damlagens budgetar blir lidande när föreningarnas herrlag underpresterar. När miljonerna rullas ut i panikartade herrvärvningar för att rädda ett SHL-kontrakt blir det damhockeyverksamheten som får stå tillbaka.
Men något har hänt. Just i år kan man faktiskt skönja en helt ny, frisk satsning borta i Linköping. Efter att ha tvingats till insikt efter den tyngre perioden verkar LHC äntligen ha väckt sin organisation. Det syns i hur de nu har presenterat en ny sportslig ledning och namnstarka, dagsaktuella nyförvärv för att bygga ett mer slagkraftigt lag. De är drivna av en tydlig vilja att återta sin historiska plats som en av landets ledande damhockeyklubbar. Den här nya mobiliseringen i Östergötland visar att trycket underifrån och utifrån har gett önskad effekt.
Framtiden för Svenska Damhockeyligan
I en liga där Luleå har satt standarden, Frölunda och Skellefteå utmanar hårt och Färjestad stormar fram har man helt enkelt inte råd att spara in på damlaget. Den nya satsningen från Linköping visar att även de gamla jättarna förstår att de måste agera och professionalisera på nytt för att inte bli obarmhärtigt omsprungna. Dessutom har det blivit ett betydligt tuffare spelschema i kvalet till SDHL, vilket innebär det allsvenska blockets utmanare flåsar bottenlagen i nacken på ett sätt vi aldrig har sett tidigare.
Efter tre säsonger med PWHL kan vi konstatera att Nordamerika tog spetsen, men gav vår inhemska liga spänningen tillbaka. Tack vare pionjärer som Luleå, nya hungriga nykomlingar och nödvändiga nysatsningar från klubbar som Linköping har vi fått en liga där varje match faktiskt betyder något. Svensk damhockey har inte blivit sämre av konkurrensen från väst, den har blivit på riktigt.
