Svensk damhockey har växlat upp med den strategiska serieutredningen som börjar sätta sig, Bryggan är på plats med en plan från gräsrot till NDHL som bygger underifrån och SDHL som har cementerat sin status som en ren elitliga. Spelet blir snabbare, skickligare och mer underhållande för varje säsong som går. Men mitt i denna hockeyfeber måste vi lyfta fram den absolut viktigaste pusselbiten för att showen överhuvudtaget ska kunna rulla på: våra ishockeydomare.
Det är dags att vi börjar trycka hårt på den absoluta grundbulten inom sporten: No ref, no game! Så enkelt är det faktiskt. Utan domare blir det inga matcher, inga serier och ingen framtid för svensk ishockey. De är en helt ovärderlig del av sporten.
Från mittcirkeln till absolut elitnivå – de kvinnliga förebilderna sätter standarden
Den utveckling vi har sett på damsidan de senaste åren är inget annat än enastående, och det gäller i allra högsta grad även för domarna. Genom att vi har fått nya, kvinnliga förebilder i randigt på isen upplever jag att vi har fått en betydligt mer professionell domarkår än tidigare.
Förr i tiden var domarnivån på dammatcher tyvärr ytterst obalanserad. Det fanns de domare som tog sitt uppdrag på absolut största allvar, men det fanns också de som helt uppenbart inte tyckte att damhockey var särskilt intressant – och som nöjde sig med att glida runt och hålla sig i mittcirkeln. Kontrasten till dagens nivå är enorm och otroligt imponerande att se.
Jag hävdar bestämt att det till stor del är den kvinnliga delen av domarkåren som har kommit in och satt den nya standarden inom damhockeyn. Det är de som har visat vägen och lyft professionalismen, i första hand i SDHL, och det är en utveckling som nu sakta men säkert spiller över även på NDHL. De grymma manliga domarna som sliter kväll efter kväll i serierna får ursäkta – ni gör ett hästjobb ni också, men just nu är det faktiskt tjejerna som har snott rampljuset och höjt ribban för hur det ska se ut!
Jag hävdar bestämt att det till stor del är den kvinnliga delen av domarkåren som har kommit in och satt den nya standarden inom damhockeyn. Det är de som har visat vägen och lyft professionalismen, i första hand i SDHL, och det är en utveckling som nu sakta men säkert spiller över även på NDHL. De grymma manliga domarna som sliter kväll efter kväll i serierna får ursäkta – ni gör ett hästjobb ni också, men just nu är det faktiskt tjejerna som har snott rampljuset och höjt ribban för hur det ska se ut!
Samma hantverk – men med en historisk uppförsbacke
Är det egentligen någon skillnad på en domare som dömer herrhockey på elitnivå mot en som dömer damhockey på elitnivå? Svaret är enkelt: Nej, det är det absolut inte. Kraven på spelförståelse, regelkunskap, skridskoåkning och snabba beslut är desamma. Men det finns en annan skillnad som vi inte får blunda för.
Vi måste ge dessa nya domare chansen att fortsätta växa in i spelet, precis som de kvinnliga spelarna har fått göra. Sanningen är att de kvinnliga domarna historiskt sett har startat med en 50-årig uppförsbacke jämfört med herrarna. Under decennier fanns det en gubbkultur med stängda dörrar som gjorde det i princip omöjligt för kvinnor att nå eliten.
Att bryta ner sådana strukturer tar tid, men dörrarna har tack och lov börjat gläntas. Vi minns väl alla när Anna Hammar skrev svensk ishockeyhistoria i september 2022? Hon blev då den första kvinnliga domaren någonsin att ta plats i ett domarteam i någon av de två högsta herrserierna, när hon klev ut som linjedomare i HockeyAllsvenskan. Idag varvar hon herrmatcherna med att vara en av våra ordinarie huvuddomare i SDHL. Det är precis sådana pionjärer som visar vägen och krossar glastaken.
För mig är det ingen självklarhet att det måste vara just en kvinnlig domare på en dammatch – i slutändan är domarens kön helt oväsentligt för vem som leder matchen bäst. Däremot tycker jag, precis som Anna Hammars resa visar, att det är otroligt viktigt att vi fortsätter öppna dörrarna på riktigt. Vi behöver få se dessa skickliga kvinnliga domare mer regelbundet även på herrarnas absolut högsta elitnivå. Det är där det verkliga klivet sker, och det är de utan tvekan värda.
Professionalism från SDHL ner till de lägre serierna
Om svensk damhockey ska fortsätta sin resa uppåt måste professionalismen kring domarna öka i alla led. Det handlar om struktur, status och utbildning. Vi ska faktiskt inte vara rädda för att prata öppet om att vi både kan och ska kräva professionalism av en domare – hen lyfter trots allt en ekonomisk ersättning för sitt jobb. Man kan säkert diskutera nivåerna, men i förhållande till många av spelarna på isen har domarna faktiskt en bra ersättning. Med den ersättningen följer också ett ansvar att leverera.
- I de högre serierna (SDHL & NDHL): Här måste vi kunna ställa de absolut högsta kraven på motprestation. Domarna i SDHL har redan tagit ett enormt kliv framåt på organisationsnivå genom att bilda Damernas elitdomarförening (DEDF). Följ gärna deras arbete direkt på DEDF:s Instagram (@elitdomarna). I SDHL ser vi dessutom redan domare i enhetliga, brandade ligatröjor. Detta är precis den visuella statusen och seriositeten som vi nu också måste få se i andradivisionen NDHL. Högre serier och högre ersättning kräver stenhård fysträning, millimeterprecision i besluten och ständigt uppskruvade krav.
- I de lägre serierna: Professionalismen och respekten för rollen måste finnas här också, även om vi självklart inte ska eller kan kräva lika mycket på den här nivån. Ersättningen och förutsättningarna är annorlunda, och vi kan inte förvänta oss samma perfekta spelförståelse som i SDHL. Här handlar professionalism istället om att domaren kommer väl förberedd, visar engagemang och möter spelarna med rätt attityd. Men principen är exakt densamma överallt: utan dem blir det ingen match.
Snabba skär kräver snabba beslut
Att döma på elitnivå idag är ett otroligt svårt hantverk. Spelet har exploderat i tempo. Passningarna sitter hårdare, spelarna är bättre tränade än någonsin och taktiken är sylvass.
När spelet går i hundra knyck förväntar vi oss att domarna ska ta millimeterprecisa beslut på en blinkning. Jag kan själv sitta med kameran vid rinken och zooma in en situation, titta på reprisen tre gånger och ändå tveka: Var det verkligen en tripping? Domaren har en bråkdel av en sekund på sig, mitt i händelsernas centrum. Det kräver en enorm respekt.
Videogranskning: Ett etablerat skyddsnät, men ingen trollstav
Nu har vi haft målkameror och videogranskning (VGR) i SDHL under två fulla säsonger, och det är bara att konstatera att det har blivit det där välkomna skyddsnätet domarna förtjänar när marginalerna är som allra minst. Att införa kameror för att stötta vid tveksamma målsituationer eller större straff har varit ett enormt viktigt steg för sportslig rättvisa och ligans professionalisering.
Men två års utvärdering visar också precis det vi misstänkte: skärmar löser inte allt. Videon kan visa vad som hände, men det krävs fortfarande en mänsklig domare på plats för att bedöma intentionen, spelsituationen och känslan i matchen. Tekniken är ett fantastiskt hjälpmedel, men den får aldrig ersätta det goda spelsinnet eller domarens pondus.
”Two minutes for… waiting, what did she say?”
En annan fascinerande utmaning på elitnivå är språket. SDHL är en av världens mest internationella ligor. På isen möts spelare från Kanada, USA, Finland, Tjeckien och Sverige. Det betyder att domarna inte bara ska hantera matchsituationer under hög press – de ska dessutom sköta kommunikationen på engelska, förklara domslut för upprörda nordamerikanska stjärnor och samtidigt hålla lugnet.
Det är en språklig och psykologisk balansakt som förtjänar en eloge. Att gå från att ta ett snabbt snack på norrländska med en svensk center, till att sekunden efter lugna ner en verbalt färgstark kanadensisk back på engelska, är en konst i sig!
En öppen felkultur – inspiration från flyget
Vi förväntar oss mycket av våra domare, men vi måste också komma ihåg att de är människor. En domare måste få göra fel och man måste få lära sig på isen. Här tror jag att hockeyn har mycket att lära av helt andra branscher, som till exempel flyget.
Inom flyget arbetar man med en otroligt stark struktur kring felhantering. Där har man skapat en kultur och en acceptans för att misstag sker. Istället för att dölja dem eller leta syndabockar pratar man öppet om felen direkt, just i syfte att lära sig och förhindra att det blir allvarliga incidenter i framtiden.
Vi måste tillåta samma sak på isen. Men för att det ska fungera krävs det också att domaren hanterar sina misstag på ett professionellt sätt. En enkel ursäkt till en kapten under matchen, eller ett lugnt samtal efteråt med en spelare eller coach för att förklara hur man tänkte, hör till god sed. Det sänker temperaturen på rinken direkt, bygger ett enormt förtroende och lyfter respekten åt båda hållen.
Dialogen är nyckeln: Tycka till är okej, personliga påhopp är det inte
Jag tror stenhårt på ett öppet klimat där vi både ska och kan tycka att ett domslut var fel – diskussionen, känslorna och det enorma trycket från publiken är ju en del av sportens charm! När läktaren kokar och tusen personer skriker i protest krävs det en enorm mental styrka att stå pall i randigt. Det trycket ska finnas där; det visar bara hur mycket sporten har vuxit och hur mycket matcherna faktiskt betyder för folk.
Men det får aldrig bli personligt. Vi måste låta domarna behålla sin integritet och sin naturliga pondus på isen, även när busvisslingarna dånar. Samtidigt ska vi kunna förvänta oss en god och konstruktiv dialog efteråt, där syftet alltid är att lära och förstå varandras perspektiv.
Smutskastning och hat är de säkraste sätten att se till att ingen vill ta i pipan i framtiden. Vi har helt enkelt inte råd att tappa domartalanger på grund av dålig attityd från omgivningen. Kom ihåg det nästa gång känslorna svallar på läktaren eller bakom kameralinsen: njut av det härliga publiktrycket, respektera rollen, ta diskussionen, men håll det professionellt. No ref, no game!
En bärande vägg för framtiden
Utan domare, ingen match – så enkelt är det. Men i dagens moderna damhockey är elitdomarna så oerhört mycket mer än bara matchledare; de är själva fundamentet som ligan vilar på. Det är framför allt de kvinnliga förebilderna i randigt som nu går i bräschen och sätter en helt ny standard för professionalism inom sporten. Genom att krossa historiska glastak och organisera sig bevisar de att damhockeyn är en topptrimmad produkt i alla led.
Deras roll för framtiden går inte att överskatta. De är pionjärerna som inspirerar nästa generation att våga ta pipan, och de visar vägen mot en modern sportskultur där högsta möjliga krav på utbildning möter en sund, professionell dialog på isen. De är med och bygger framtidens ishockey.
Nyfiken på dommaruppdraget
Läs mera på Svenska hockeyförbundets domarsidor. Det finns massor av bra information där.
Vad tycker du? Hur hittar vi den bästa balansen mellan höga krav på professionalism och en sund dialog med domarna? Skriv gärna en kommentar här nedanför!
Upptäck mer från Cirtap.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.