Säsongen för svensk damhockey är i full gång och hockeyhösten levererar redan den där underbara blandningen av dramatik, finlir och hårt arbete som vi älskar. Men när vi lyfter på förstoringsglaset och granskar siffrorna och tabellerna i både SDHL och NDHL tonar två helt olika bilder fram — en om ett ostoppbart lokomotiv mot ett samlat fält och en om en haltande struktur där geografiska skillnader skapar frågetecken.
SDHL: Brynäs rycker i toppen, men fältet kokar undertill
I landets högsta serie har Brynäs lagt i en riktig överväxel. Med full pott, sju raka segrar och en målskillnad på hela +20 har Gävlelaget skaffat sig ett ordentligt försprång. De visar upp en stabilitet och en spets som gör dem till seriens klara lokomotiv just nu.
Men låt er inte luras av Brynäs tidiga ryck — bakom ledarlaget tätnar dramatiken på ett sätt som gör SDHL fantastiskt underhållande.
Det täta getingboet bakom Brynäs täcker allt från Luleå/MSSK och HV71 ner till nykomlingen Färjestad och bottenstriden. Alla verkar verkligen kunna slå alla. Lagen som ligger i botten av tabellen har visat att den har kapacitet att utmana topplagen; matcherna har präglats av uddamålsförluster och hård kamp. Att marginalerna ännu inte har tippat över till bottenlagens fördel ger inte intrycket av att lägstanivån i serien har höjts.
Och låt oss vara ärliga här: jag köper inte domedagsprofetiorna från dem som hävdar att den europeiska damhockeyn skulle utarmas av nordamerikanska PWHL eller att spänningen har försvunnit från SDHL. Visst, precis som i alla ligor — oavsett om vi pratar damer eller herrar, SHL, NHL eller SDHL — är inte alla matcher fyrverkerier från start till mål. Att vissa matcher har lägre tempo eller svagare underhållningsvärde är inget unikt för damhockey. Men dramatiken, passionen och den taktiska skärpan i topp- och mittenstriden visar med all tydlighet att SDHL fortfarande håller hög europeisk klass och levererar underhållning i toppklass.
Kikar vi på läktarna, ser vi dessutom hur hårt och långsiktigt arbete faktiskt ger resultat. Brynäs och Luleå/MSSK visar gång på gång hur slipstenen ska dras när det gäller att bygga en stabil och engagerad publikbas. Båda klubbarna kan stoltsera med flera matcher med fyrsiffriga publiksiffror med över 1 000 personer på läktarna under sina tillställningar — och båda två har redan hunnit spräcka den magiska 2 000-gränsen vid varsitt tillfälle i år. Även HV71 ska ha en stor eloge för sin finfina premiärmatch i Husqvarna Garden, där nästan 1 800 åskådare skapade en fantastisk inramning.
Det här visar tydligt vad som är möjligt när en förening lägger resurser, stolthet och professionellt publikarbete bakom matcherna. Men det väcker också den uppenbara frågan: När ska resten av klubbarna i ligan börja jobba på allvar med eventet kring damhockeyn? Potentialen finns i varje stad, men det krävs att man slutar se dammatcherna som någonting som bara rullar på i bakgrunden och istället börjar paketera det som den toppunderhållning det faktiskt är.
Den här bredden på isen — och det växande engagemanget på läktarna där klubbarna faktiskt gör jobbet — är ovärderlig för utvecklingen. När inget lag kan gå ut på 80 procent och förvänta sig tre poäng, tvingas varje enskild spelare och ledare att krama ur maximalt i varje byte.
NDHL: Halta tabeller, formstarka topplag och oroväckande klyftor
Vänder vi blicken mot NDHL ställs vi inför helt andra utmaningar. Just nu haltar serien värre än en enbent pirat. Med ett spelschema där vissa lag knappt kommit till spel — som Sundsvall och Troja-Ljungby som bara spelat en enstaka match — medan andra redan avverkat fyra matcher, blir det nästintill omöjligt att läsa av det faktiska styrkeförhållandet. Den här ryckigheten gynnar varken spelarnas matchtempo, lagen eller publiken som vill följa utvecklingen på ett engagerat sätt.
Ser vi bortom de spridda matchantalen framträder också tydliga topplag i respektive region:
- NDHL Syd: Här har Rögle BK kopplat ett järngrepp om toppen med fyra raka segrar och smått otroliga 13–0 i målskillnad. Bakom dem jagar Malmö Redhawks, men överlag finns en fin bredd där matcherna bakom absolut högsta toppen är täta och sätter spelarna på prov varje match.
- NDHL Norr: I norr är det Leksands IF som ångar på med tre raka segrar och 15–1 i målskillnad, med Björklöven och Timrå närmast bakom. Men här finns det anledning att känna viss oro för helheten. Klyftan mellan toppen och botten är märkbar. Storsegrar och ojämna matcher gagnar i längden varken lagen i toppen — som behöver tuffare hårdhärdning för att ta nästa kliv — eller lagen i botten, som sliter hårt utan att få den sportsliga stimulans som bygger långsiktig motivation.
Nytt mästerskapsfönster: Historiskt november-VM skakar om kalendern
Något som sätter extra färg på höstschemat är det nya internationella spelschemat. För första gången någonsin spelas Dam-VM i november (6–16 november i Danmark).
Det historiska beslutet från IIHF görs för att synka med den nordamerikanska proffsligan PWHL så att alla världens stjärnor kan ställa upp. För SDHL innebär det här ett ovanligt och stängande mästerskapsuppehåll mitt i höstrusket när landslagsspelarna drar iväg. (För NDHL:s del, som inte berörs av samma strikta VM-krav då färre spelare är uttagna i A-landslagstrupperna, rullar spelschemat på betydligt mer flexibelt utan något längre totalstopp).
Det ska bli oerhört intressant att se hur SDHL-lagen hanterar det här avbrottet mitt under den pågående säsongen. Blir det ett välbehövligt andrum för lagen som jagar formen, eller tappar topplagen sin fina höstkonsekvens?
Framtiden och vägen framåt för svensk damhockey
Trots de utmaningar som finns med haltande spelscheman i NDHL ska vi inte glömma den enorma energin som finns i ligan. NDHL är själva motorn i svensk damhockey — det är här framtidens SDHL-stjärnor formas, här klubbar bygger sina dam- och flickverksamheter från grunden och här drivs passionen av ren och skär hockeyglädje runt om i landet. Att se drivet hos föreningarna i NDHL, där satsningarna blir allt mer seriösa för varje säsong, ger en fantastisk tro på framtiden.
Att skapa en jämn, utmanande och utvecklande miljö i hela landet är en helt avgörande utmaning framåt. Potentialen och passionen ute i föreningarna är enorma, och jag är övertygad om att lösningarna kommer — så länge vi vågar lyfta frågorna, ifrågasätta och ställa tydliga krav på klubbarna i våra förbundsserier. Det handlar om att inse att varje förening är en del av något mycket större utanför de egna klubbväggarna; ett gemensamt ekosystem som bygger svenska stjärnor och formar svensk damhockeys framtid. Följ fortsatta analyser, granskningar och intressant läsning om svensk damhockey på Fokus: Damhockey.
Säsongen är ung, och mycket kan hända än.