Jaha. Då har man varit ute i det så kallade moderna samhället och vänt igen…
Och man slutar ju aldrig förvånas över hur fantastiskt duktiga vi har blivit på tänkbar teknik, samtidigt som vi helt verkar ha monterat ned grundläggande logik när det kommer till vad vi stoppar i skrovet.
Vi lever i en tid där vi har små superdatorer i fickan som kan räkna ut banan för en rymdsond till Mars på tre sekunder. Vi har elbilar som parkerar sig själva och klockor som varnar om vi står upp fem minuter för lite. Men när det kommer till en vanlig flytande litiumgrön energidryck eller en dubbelpanerad burgare med smältost, då drabbas hela mänskligheten av en kollektiv minnesförlust.
Är det ren okunskap om mat och hälsa? Eller har vi helt enkelt utvecklat en olympisk förmåga att blunda med båda ögonen samtidigt för vad vi stoppar i oss?
När emaljen tar semester för en burk skumbanan
Ta det här med energidryckerna till exempel. Man behöver ju inte mera än slå på nyheterna för att se varningarna hagla, men ändå står man där i mataffären och ser ungar – och för den delen vuxna som borde veta bättre – halsa två burkar om dagen av något som luktar som smält skumbanan.
Sambandet mellan energidryck och tandhälsa verkar helt ha glömts bort av i stort sett alla utom tandläkarna och nyhetsuppläsarna…
”Men det var ju sockerfritt!” jaha, jo tack. Men syran i burken slipar ju ned gaddarna effektivare än en vinkelslip på ett svetsvarv.
Stenålderskroppen och snabbmatsappen
Och inte blir det bättre när vi tittar på den dära snabbmaten. Tekniken för att leverera en flottig påse med friterad kyckling direkt till dörren på sju minuter via en app är ju helt enastående. Det är ett tekniskt underverk!
Men kroppen har ju inte fått någon mjukvaruuppdatering sedan stenåldern. Den förstår inte att man bara suttit i soffan och klickat på en skärm. Den tror att man har dödat en mammut och lagrar tacksamt allt fett precis där det gör som minsta nytta för rörligheten – oftast runt midjan, så att man får använda skohorn i tio minuter bara för att få på sig kängorna. Hur socker och fett påverkar kroppen verkar vi helt enkelt välja att ignorera.
När det ojas över skolmaten men Swishas till burgaren
Men det mest fascinerande i hela den här cirkusen är ju när det kommer till skolmaten. Då plötsligt vaknar folket till liv! Då står det i tidningarna och tycks på internet om hur ”hemsk” maten är i skolan. Det protesteras över att fiskgratängen var för blek eller att grytan saknade tillräckligt med piff, som om skolrestaurangen vore någon form av straffkoloni.
Och så slutar det med att man får Swisha en femtiolapp till ungdomen så att de kan gå bort till snabbmatskedjan och köpa en pressad köttpuck med majonnäs i stället. När man ställer skolmat jämfört med snabbmat blir logiken helt obegriplig.
Tänk er logiken i det! Vi har ett system där näringsberäknad, vällagad och fri mat serveras varje dag – gjord på riktiga råvaror för att kroppen ska orka och må bra. Men det ratas till förmån för en flottig hamburgare som sveps in i papper och kostar pengar. Vi betalar alltså extra för att aktivt ge våra barn mindre näring och mer fett och socker, samtidigt som vi ojar oss över skolans matsedel. Man häpnar ju för mindre.
Att blunda med cykelhjälmen på
Det läskigaste är ju att vi överför den här blinda fläcken på nästa generation. Vi köper avancerade cykelhjälmar, reflexvästar och GPS-spårare till barnen för att skydda dem mot allt ont i världen. Men sen skickar vi med dem pengar till läsk och hamburgare som om det vore ren hälsokost.
Tekniken finns där. Kunskapen finns ett knapptryck bort. Mänskligheten har aldrig haft mer fakta om näringslära och hälsa tillgänglig. Ändå sitter man här på stubben, tittar på burkarna och påsarna man ser folk bära på, och inser att alla tänker: ”Äsch, det drabbar nog inte mig.”
Nej, nu lutar jag mig tillbaka på stubben i stället. Här ute i skogen är kaffet svart, luften fri från smält skumbanan och emaljen helt utom fara. Det är bara att njuta av tystnaden – tills någon uppfinner en app för att fälla tallar med bluetooth.