Fortsättnig på mina tankar på damidrotten som stort men damhockeyn specifikt
Mönstret har blivit en fast och nästan rituell tradition vid ekonomiska kriser i Hockeysverige. När de röda siffrorna hotar föreningens existens amputerar man damverksamheten med det djupt logiska argumentet att ”herrlaget är den ekonomiska motorn”. Men historien visar att den där kortsiktiga quick-fixen sällan levererar guld och gröna skogar. Istället slutar det ofta i fortsatt sportsligt fiasko, flyende sponsorer och ett ännu djupare ekonomiskt hål. Men låt oss titta på det hela med ett visst mått av fascination över hur kreativ hobbymatematik faktiskt kan bli.
Fallet Falu IF – när den ekonomiska motorn skär ihop
Det senaste, strålande exemplet på visionärt ledarskap återfinns i Dalarna. Licensnämnden meddelade precis att Falu IF nekas elitlicens för spel i Hockeyettan och tvångsdegraderas till division 2. Klubbens årsredovisning uppfyllde helt enkelt inte tråkiga krav som ”god redovisningssed”, och man råkade visst redovisa poster lite väl felaktigt för att trolla fram det lagstadgade kapitalkravet.
Detta sker efter en längre period där föreningen lagt enorma resurser på herrlagets tillvaro i tredjedivisionen, medan övriga delar av organisationen – däribland damhockeyn – fått stå tillbaka. Siffrorna visar svart på vitt: den ekonomiska herrmotorn skar ihop totalt, trots att man stängt ner i princip allt annat för att mata den med pengar.
Västerås IK: Total avveckling på damsidan följt av kris
Ett annat belysande exempel hittar vi hos Västerås IK (VIK). Klubben valde i maj 2024 att helt lägga ner sitt damlag. Beslutet råkade sammanfalla med en extrem ekonomisk press där resurserna istället behövde centraliseras till herreliten i Hockeyallsvenskan.
Facit för herrlagets efterföljande storsatsning blev en riktig succéhistoria – om man gillar dramatik i botten av tabellen:
- Sportsligt: Västerås IK lyckades spurta till sig en imponerande 13:e plats i grundserien och tvingades till ett nagelbitande negativt kval (Play Out) för att överleva i ligan.
- Ekonomiskt: Klubben har under flera säsonger dragits med miljonunderskott (-2,4 miljoner kronor 2024/2025 samt -1,7 miljoner kronor 2023/2024). Under början av 2026 larmades det om en ny jätteförlust på 4,5 miljoner kronor.
- Licens i sista stund: Föreningen lyckades i juli 2026 till slut skrapa ihop till sin elitlicens för den kommande säsongen. Det krävde dock en heroisk ekonomisk mobilisering med akuta partnerkampanjer och swish-insamlingar från supportrar. Klubben tvingas nu sänka sina personalkostnader från cirka 30 miljoner till 22,7 miljoner kronor för att överleva – samtidigt som damverksamheten i staden lyser med sin totala frånvaro.
Ekonomiska bakslag tvingar klubbar att backa
Att skrota damlag skadar märkligt nog klubbarnas varumärken så pass hårt att sponsorer drar sig ur. Företag i dag har nämligen fått för sig att de vill se jämställdhet för sina pengar. Det har tvingat flera föreningar till akuta och ganska underhållande helomvändningar:
IF Sundsvall Hockey: Lade ner sitt högsta damlag 2017 för att rädda herrlaget i Hockeyettan. Publiksiffrorna sjönk och det lokala varumärket tog skada. Efter sju år utan damlag upptäckte föreningen plötsligt att tjejer också kan spela hockey, och Sundsvall Hockey har nu återstartat sitt damlag.
Almtuna IS: Drog akut ur sitt damlag ur seriespelet mitt under pågående säsong för att spara pengar. Efter skarp kritik och omedelbara hot om sponsorflykt tvingades Almtuna vackert bygga upp allt från grunden igen och driver nu återigen ett damlag i NDHL.
IF Troja-Ljungby: När ledningen aviserade en nedläggning av damlaget blev det kommersiella bakslaget omedelbart. Externa finansiärer gick in och ställde som absolut villkor att damlaget skulle finnas kvar – annars skulle herrlaget bli helt utan sponsorpengar. Sponsorkrav kan vara otroligt fostrande.
Hockeyns egen ”Lyxfällan”-tavla – och en stor jävla hyllning!
När man funderar över det här landar man i en ofrånkomlig slutsats: hela den här ekonomiska strategin är svensk ishockeys motsvarighet till TV-programmet Lyxfällan.
Hade programledarna staplat tusenlappar på styrelserummens tavlor hade herrlagets spelarlöner, utköpta tränare och dyra materialavtal bildat en enorm, svällande sedelbunt helt utan täckning. Svensk hockey har ett generellt ekonomiskt problem, men det drivs helt av herrsidans marknadskrafter. Det är knappast damhockeyns fel att ekonomin blöder. Att tro att man löser en miljonkris på herrsidan genom att plocka bort damverksamheten är som när ett konkursmässigt herrlag tror att de räddar ekonomin genom att köpa billigare klubbtejp.
en gigantisk, djupt beundrande hyllning till de svenska hockeyspelarna
Mitt i denna herrstyrda Lyxfällan-cirkus vill jag rikta en gigantisk, djupt beundrande hyllning till våra svenska damhockeyspelare. Vilka jävla stjärnor! De tvingas ständigt stå ut med och bita ihop inför alla bakåtsträvare som hävdar att damhockey inte hör hemma på kartan eller kallar sporten för ”meningslös”. Men trots hånen och motvinden sliter dessa tjejer vidare på dubbla skift. De jobbar extra i kassan eller pluggar till tentor på bussen, för att sedan gå ut på isen och leverera hockey i världsklass. Det är just dessa kvinnliga spelare som med ren vilja, enormt hjärta och klen ekonomisk uppbackning sätter svensk damhockey på världskartan. De bär sportens framtid på sina egna, hårt arbetande axlar och visar en passion som herrhockeyns ”gubbar” bara kan drömma om.
Och vet ni vad det bästa är? Det finns ljusglimtar som faktiskt fattar detta. Klubbar som Frölunda HC, Luleå HF, Färjestad BK och Brynäs IF med flera har visat att en stark damverksamhet inte är en ekonomisk belastning, utan kommersiellt rätt. Genom ett smart och medvetet arbete har de byggt starka varumärken, slagit publikrekord och lockat till sig tunga sponsorer som kräver jämställdhet. De visar svart på vitt att en skötsam förening står på två starka ben.
Samtidigt återstår det givetvis stora strukturella steg innan vi kan prata om ishockey på helt jämna förutsättningar. Även i de bäst skötta toppklubbarna kämpar damspelarna fortfarande med lägre löner även om klubben jobbar hårt på att erbjuda samma grund.
Min fasta övertygelse är att de klubbar som balanserar sin budget utan att offra sina tjejer bygger för framtiden. De som fortsätter att kasta pengar i herrhockeyns svarta hål och sedan skyller på damerna? De kan boka en plats i nästa säsong av Lyxfällan direkt.
