Framtidens spelplan är här: Serieutredningen som bygger upp svensk damhockeys trovärdighet och marknadsvärde

Svensk damhockey bubblar av en helt fantastisk energi just nu, och det beror mycket på de långsiktiga strategierna som nu omsätts i praktiken. Det har gått en tid sedan Svenska Ishockeyförbundets (SIF) stora damserieutredning först presenterades, och arbetet har rört sig från skrivbordsförslag till konkret verklighet. Det är viktigt att poängtera att detta i grunden är en renodlad damserieutredning på senior- och elitnivå – inte en breddutredning för hela resan från flick- till seniorhockey, även om kopplingar till junior- och ungdomsverksamheten självklart finns med av naturliga skäl. Vi pratar inte längre om en vision på ett papper, utan om ett gällande ramverk där vi redan nu ser de första, tydliga resultaten för damhockey i Sverige ute i landets ishallar.

Både den sportsliga nivån och det kommersiella intresset har fått en märkbar skjuts framåt, vilket visar att de datumsatta målen i Svenska Ishockeyförbundets Strategi 2030 är helt rätt väg att gå. Men frågan vi måste ställa oss nu är: är verkligen alla redo att ta nästa steg?

För att den här omställningen ska lyckas i praktiken räcker det inte att förbundet pekar med hela handen. Det handlar om att de tillfälliga nödlösningarna på förbundets bakgård skrotas för gott, och att klubbar, regioner och distrikt faktiskt kliver fram och gör jobbet tillsammans. Den fullständiga rapporten med alla strategiska vägval finns att läsa via Svenska Ishockeyförbundets officiella serieutredning för damer.

FAKTA: Steg 1 (Säsongen 2026/2027)

Nu går svensk damhockey in i det första skarpa skedet av den nya modellen. SIF komprimerar seriesystemet till totalt 34 lag i förbundsserierna.

Sluta gnälla – det är dags att blicka framåt

Låt oss vara helt ärliga: att älta hur dåligt allt var förr, eller att direkt börja kritisera de nya förslagen för att de känns ovana leder absolut ingenstans. Det bygger varken kreativitet eller långsiktiga resultat. SIF har tagit tag i taktpinnen, lagt grunden och satt processen i rullning. Kan vi verkligen fortsätta misströsta nu? Svaret är ett rungande nej.

Tycker jag själv att den här utredningen är helt perfekt i alla sina detaljer?

Nja, kanske inte helt. Men jag köper den, och jag tror på den. För om vi inte gör det, vad händer då? Att stå kvar på sidlinjen och muttra medan utvecklingen rusar vidare gör ingen spelare bättre och utvecklar inga klubbar. Vi har redan fantastiskt goda exempel i både SDHL och NDHL på att verklig förändring handlar om att faktiskt våga förändra. Nu är det upp till bevis för oss alla – klubbar, distrikt, ledare och supportrar – att visa att vi vill framåt. Det är dags att engagera sig, göra det bästa av resan och se till att vi når målet tillsammans.

Ärligt talat – det blir en rejäl omställning för vissa

Kommer det här att gå helt av sig självt för precis alla? Nej, det ska vi inte sticka under stol med. I all verklig utveckling krävs det en hel del arbete, och för en del klubbar innebär de nya kraven en rejäl omställning. De föreningar som hittills har haft mer bristfälliga damsatsningar, eller som har tvingats rulla med väldigt unga juniorlag i seniorserier bara för att fylla ut kostymen, ställs nu inför helt nya utmaningar. Nu krävs det helt enkelt mycket mer engagemang, struktur och resurser för att nå och hålla sig kvar i toppen av svensk damhockey.

Men jag ser framför allt möjligheter och vinnare på sikt. De absolut största vinnarna är alla de tjejer som vill spela hockey långt upp i senioråldern. Genom den här utredningen blir utvecklingstrappan och vägen framåt äntligen glasklara. På sikt skapar vi en betydligt starkare, bredare och mer hållbar bas av äldre spelare.

Mer än jämställdhet – det handlar om ett kommersiellt marknadsvärde också!

När vi pratar om varför damhockeyn är viktig för Sverige och våra klubbar hamnar diskussionen alldeles för ofta i moraliska plattityder om jämställdhet och lika värde. Missförstå mig rätt – de bitarna är fundamentala. Men för att sporten ska nå sin fulla höjd måste vi våga prata om de ekonomiska och kommersiella drivkrafterna.

Damhockeyn är inte ett välgörenhetsprojekt eller en utgiftspost som klubbarna måste bocka av. Det är en av de absolut största, oexploaterade kommersiella möjligheterna i svensk idrott. Att investera i damverksamheten handlar om att synas på rätt sätt och skapa ett unikt marknadsvärde för sponsorer på alla nivåer:

• En modern och attraktiv partnerplattform: Dagens företag vill förknippas med tillväxt, innovation och framåtanda. Genom att kliva in i Svenska Damhockeyligan (SDHL) och NDHL kan sponsorer bygga starka partnerskap som känns moderna och relevanta på riktigt.
• Nya målgrupper och stark lokal förankring: Flick- och damhockeyn drar till sig en helt ny publik och skapar ett djupt engagemang i lokalsamhället. För lokala sponsorer i distrikten innebär det en unik chans att bygga relationer med familjer och unga idrottare på ett sätt som herrhockeyn ofta redan har mättat.
• Förlängda karriärer bygger starka ambassadörer: Genom att utredningen ställer krav på proffsigare strukturer och licensregler kan klubbarna erbjuda bättre ekonomisk trygghet och hållbara miljöer. När spelare kan förlänga sina karriärer får sponsorerna långsiktiga, starka profiler och varumärkesambassadörer att bygga sina kampanjer kring.

Vad innebär utredningen för spelare, klubbar och distrikt?

Den nya seriestrukturen är designad för att maximera både den sportsliga och kommersiella produkten på alla nivåer:

1. För juniorerna: En obruten kedja från flick- till seniorhockey

Det här är ett av utredningens absolut viktigaste inslag: SIF inför en officiell nationell DJ19-serie för damer! Förut har det saknats en tydlig plats för spets på juniorsidan, vilket har gjort glappet mellan ungdoms- och seniorhockeyn alldeles för stort. Genom att äntligen binda ihop kedjan – hela vägen från lokala flickserier, regionala juniorserier till den nya nationella juniorserien och upp till senioreliten – stänger vi det glapp som tidigare har fått så många talanger att sluta. Nu får landets bästa juniorer mäta sina krafter mot varandra regelbundet, vilket ger en optimal utvecklingsmiljö och en trygg, sportslig bro direkt upp till seniornivån.

2. För klubbarna: Professionella fundament och sportslig nerv

Genom skärpta men tydliga licenskrav tvingas klubbarna bygga stabila organisationer. Den stora vinsten är att utredningen slår fast datumsatta mål och behåller den sportsliga nerven – att kunna avancera eller åka ur. Det är precis den spänningen som lockar tv-tittare, publik och i förlängningen de kommersiella pengarna.

Vem gör vad? Det här krävs av organisationerna nu

För att den här visionen ska bli verklighet kan ingen gömma sig bakom förbundets beslut. Men för att förstå kedjan måste vi dela upp ansvaret rätt – det blir lätt en begreppsmix mellan vad förbundet gör centralt och vad ligaorganisationerna faktiskt driver på.

• SIF:s ansvar – Regelverk, licensnämnd och bredd: Svenska Ishockeyförbundet är ”myndigheten” och det styrande organet. SIF sätter tävlingsbestämmelserna för svensk ishockey, tillsätter domare och kontrollerar kompromisslöst klubbarnas ekonomi via licensnämnden. De bär också hela ansvaret för den nya nationella DJ19-serien, JSM och för att förse regionerna med utbildningsverktyg och resurser. De skärpta ekonomiska licenskraven blir klubbarnas största utmaning på kort sikt.
• Ligaorganisationernas ansvar – Det kommersiella lokomotivet: Organisationer som SDHL och NDHL:s ligaorganisationer äger inte serierna, men de har i uppdrag att sälja och paketera produkten. De förhandlar fram centrala TV-rättigheter och lanserar stora huvudsponsoravtal. Deras jobb är att bygga varumärket utåt, skapa mediebevakning och stötta klubbarna i deras affärsutveckling så att publiken och pengarna hittar till hallarna.
• Klubbarnas ansvar – Sluta köpa kortsiktigt, bygg eget: Klubbarna har under lång tid lutat sig mot färdiga, utländska spelare eller tillfälliga lagbyggen för att lösa säsongen. Nu faller ansvaret stenhårt på klubbarna att utveckla sina interna juniorakademier och faktiskt erbjuda en professionell vardag – med fokus på dubbla karriärer, fyssträning och rätt matchmiljöer.
• Regionernas ansvar – Säkerställ trappan därunder: I och med att NDHL nu är en officiell riksserie under SIF, har andradivisionen lyfts till en nationell angelägenhet. Det innebär att regionerna måste ta ett enormt operativt ansvar för att strukturera regionala serier under NDHL. Regionerna måste bygga en logisk övergång från lokala flickserier till den nya nationella DJ19-serien.
• Distriktens ansvar – Istider och behålla spelarna: Siffrorna visar en fantastisk ökning av unga flickspelare, men den stora utmaningen för distrikten är att de slutar i junioråldern på grund av stress eller tidsbrist. Distrikten måste samarbeta över klubbgränserna, korta reseavstånden för unga lag och göra det strategiska valet att prioritera istider för tjejerna. Det är på distriktsnivå vi måste stoppa spelartappet.

Nästa anhalt: Steg 2 och framtidens expansion

Planen sträcker sig långt bortom 2027. Om allt utvecklas väl är målet att expandera förbundsserierna kraftigt inför säsongen 2029/2030 (Steg 2). Seriepyramiden utökas då från 34 till totalt 44 lag:

• SDHL: Växer från 10 till 12 lag (33 matcher).
• NDHL: Utökas från 12 till 16 lag (2 x 8 lag, 28 matcher).
• Nationell Juniorserie (DJ19): Växer till 16 lag och JSM dubbleras till 8 lag.

Säkerhetsventilen: Affärsmässig långsiktighet och vägen till finrummet

Förändring kräver mod, och med både en nationell riksserie i NDHL och en ny nationell DJ19-serie på plats har vi nu de sportsliga verktygen för att lyfta. Men det bästa med det här ramverket är att nästa expansionssteg inte sker per automatik. SIF kommer att utvärdera effekterna noggrant, med fokus på tillväxten av svenska spelare och ligornas kommersiella bärkraft, innan seriesystemet växer ytterligare.

Det är just därför jag uppskattar den här utredningen så mycket. För första gången har vi ett system som kopplar ihop den rent sportsliga utvecklingen på elitnivå med ett tydligt kommersiellt värde. Det skapar en affärsmässig långsiktighet där kvalitet går före kvantitet. Det är precis det här greppet som bygger långsiktig trovärdighet och slutgiltigt förflyttar damhockeyn från att vara ett moraliskt jämställdhetsprojekt till att bli en fullt professionell verksamhet.

Genom att bygga en stabil affärsmässig grund kan damhockeyn äntligen ta sin rättmätiga plats i finrummet – inte som en sidoverksamhet, utan som en professionell produkt som kompletterar herrhockeyn och gör svensk ishockey komplett.

Men det absolut viktigaste är hur vi nu lyckas koppla ihop hela kedjan i praktiken. Genom att integrera flickhockeyn med starka regionala juniorserier, och låta dessa leda sömlöst vidare till den nationella DJ19-serien och senioreliten, stänger vi det farliga glappet där vi förr förlorade så många talanger. Samtidigt, och sist men inte minst, måste regionerna fortsätta arbetet med att driva bra, utvecklande seniorserier under NDHL. Det säkerställer en gedigen struktur där lag på olika nivåer får chansen att växa, utbildas och tävla mot rätt motstånd.

När regionerna tar sitt ansvar och säkrar denna obrutna trappa, skapar vi en synlig och nåbar väg uppåt. Det ger unga, hockeyspelande tjejer på flicknivå riktiga idoler på nära håll, konkreta förebilder att se upp till och ett kommersiellt kraftpaket till Elitserien som de både kan, vill och drömmer om att nå. Framtiden är redan här – nu är det upp till oss att förvalta den.

Är din klubb redo att kliva på tåget? Vilken förändring tror du blir den absolut tuffaste utmaningen för distrikten och föreningarna under den kommande säsongen? Slå dig ner i kommentarsfältet och dela dina tankar!