Jaha. Då har man varit ute i det så kallade moderna samhället och vänt igen… modern bilteknik?
Sätt dig ner på stubben, ta en klunk av det där varma kaffet och låt oss reflektera över en av vardagens mest underbara men ack så missförstådda uppfinningar: den moderna biltekniken.
Jag brukar sitta här och fundera över hur vi människor fungerar. Jag är själv en obotlig teknikfantast. Ge mig prylar, sensorer, självkörande finesser och digitala underverk så är jag som ett barn på julafton. Just därför blir jag lika fascinerad varje gång jag möter trafiken och inser hur många som frivilligt väljer att stänga av allt det där som ingenjörerna har skapat för att göra våra liv både enklare och säkrare.
Tänk efter lite. Dagens bilar är ju i princip rullande rymdskepp. De har adaptiv farthållare som mjukt och fint känner av om bilen framför saktar in, filhållningsassistans som försiktigt påminner en om var strecken går, och inte minst genialiska handsfreesystem som gör att man kan ha ett helt samtal utan att behöva hålla i telefonen. Det är ju fantastiskt! Det är som att ha en egen liten hjälpreda i baksätet som viskar: ”Ta det lugnt, jag har koll på grejerna”.
Men vad händer ute på vägarna? Jo, där ser man ibland förare som sitter spända som fiolsträngar, knogarna vita runt ratten och kisar mot horisonten som om de styrde en diligens över prärien utan bromsar.
Och så har vi ju det där eviga gisslet med hastigheten. Antingen har vi dem som har lika svårt att hålla en stabil fart – där det pendlar vilt mellan att bromsa in till närmast snigelfart och att rulla på. Eller så har vi paradnumret: de som kommer farande i ett moln av egenkomponerad självgodhet som om de dundrade fram i en Formel 1-bil på startlinjen, och kastar sig in i baken på en så nära att det nästan känns som att de har krupit in i baksätet för att inspektera ens nackstöd. Och gud förlåta dig om du inte flyttar på dig på stört, för då tänds helljuset som en julgran i protest.
Allt detta medan bilen de sitter i faktiskt är utrustad med både radar som håller avståndet, farthållare som sätter stopp för det ryckiga gungandet och en filhållare som sköter kurvorna som självaste Ingemar Stenmark i sina glansdagar. Istället för att bara trycka på prylarna och låta teknikens under göra jobbet, ska det gasas, bromsas, rattas och hetsas som om körkortet hängde på en skör tråd.
Varför köper man en bil fullproppad med den finaste teknik samtiden har att erbjuda om man sedan väljer att köra som på stenåldern? Det är ju lite som att köpa en fullutrustad kaffemaskin med skummare, kvarn och digital display – för att sedan ändå koka snabbkaffe i en rostig kastrull på vedspisen.
Tekniken finns ju där för vår skull. Den vill oss väl. Den är till för att ta udden av den där onödiga stressen efter en lång arbetsdag, så att vi kommer hem lite piggare, lite tryggare och med axlarna nere vid öronen i stället för uppe i nacken. Så nästa gång du sätter dig bakom ratten – tryck på knapparna, låt tekniken göra jobbet och njut av färden.
Själv lämnar jag asfalten, stänger av motorbullret för en stund och lufsar tillbaka till min trygga lilla stubbe. Här behövs varken radar eller filhållning – bara en stubbe, kaffekoppen och lugnet.
Ha en riktigt fin dag, och använd varenda liten hjälpfunktion där ute på vägarna!
