De fick höra att ”det inte går” – nu bjuder damhockeyn på en fartfest utan dess like

”Oj, vad det går fort!” Det är en mening jag hör om och om igen från förstagångstittare som följer med till hallen för att titta på damhockey. När de väl sitter där vid sargen och får uppleva tempot på riktigt slås de av hur snabb, fysisk och skicklig hockeyn faktiskt är. Fördomarna om att damhockeyn skulle gå i ett makligt tempo dör lika snabbt som pucken släpps i zonen.

När jag har skrivit mina artiklar under Fokus: Damhockey har målet alltid varit att lyfta frågeställningar som många funderar på men står utan forum att få svar på – att ta reda på fakta, försöka förstå, och inte minst för att jag tror på en hockey för alla. Vi har stött och blött det mesta, från strukturer och organisation till mental hållbarhet. Men ibland måste man bara få stanna upp, flina brett och njuta av rent och skärt hockeygodis. För låt oss vara ärliga – den moderna damhockeyn bjuder på en underhållning som fullständigt dundrar framåt!

Farten som tog andan ur en – när Kendall Coyne Schofield skrev historia

Om vi tar en tillbakablick på hur sporten har utvecklats är det omöjligt att inte nämna det ögonblick då damhockeyns bländande fart fick hela hockeyvärlden att häpna på den stora internationella scenen. Det var under NHL All-Star Skills Competition år 2019 som den amerikanska stjärnan Kendall Coyne Schofield för första gången någonsin klev in och deltog i det prestigefyllda momentet Fastest Skater.

Det historiska loppet satt som en smäck. Hon klockades på tiden 14,346 sekunder – och slog dessutom flera manliga NHL-spelare i tävlingen! Den explosiva farten, suveräna skridskoåkningen och det kompromisslösa drivet bevisade en gång för alla det som vi som står vid sargen redan vet: den absoluta världstoppen inom damhockey håller en klass som tar andan ur en. Och den farten finns i hallarna, vecka ut och vecka in!

När fysiken och spelet tar nästa kliv

Tillsammans med den utveckling vi har sett kring det fysiska spelet har matchbilden inom damhockeyn förändrats totalt. Tidernas stela gråzoner är borta, och i stället ser vi stenhårda, rena tacklingar längs sargerna, blixtsnabba kontringar, passningar som sitter klockrent på bladet, heta känslor och ett duellspel som håller absolut yppersta klass.

I dag tränar spelarna med exakt samma stenhårda intensitet som på herrsidan, vilket är ett absolut måste för att hänga med i spelet på nationell nivå. Det finns en dynamik, en otrolig snabbhet i omställningarna och en aggressivitet som gör att man sitter klistrad vid sargkanten.

Drivkraften som vägrar stanna vid en återvändsgränd

Men den kanske största hyllningen tillhör just alla dessa tjejer och kvinnor som har banat väg, och som gör det än i dag inom svensk damhockey. Majoriteten av de svenska spelare som idag är aktiva på seniornivå har någon gång fått höra att hockey är en sport för killar, att killar är bättre eller att det går fortare på herrsidan.

Där det förr i tiden framför allt handlade om att slå sig in på en knallhård, mansdominerad spelplan på mäns villkor, handlar det idag om något mycket större: att visa att flickor, tjejer och kvinnor ska ha helt jämlika villkor, resurser och förutsättningar.

Men i stället för att låta sig stoppas av andras tvivel har spelarna snörat på sig skridskorna, klivit ut på isen och gång på gång bevisat raka motsatsen – och de gör det med bravur. De har lagt ner otaliga timmar av eget slit, pannben och uppoffringar för att hitta nya vägar framåt. Där andra har skapat en återvändsgränd har de byggt broar, vägrat ge vika och visat en mental styrka som är ren och skär inspiration. Ni är grymma!

Eldsjälarna som håller lågan brinnande

Bakom varje träningspass, varje bortamatch och varje framsteg på isen finns de. Eldsjälarna. De som sliter i det tysta, fixar, roddar, kokar kaffe, bygger föreningar och vägrar ge upp när motvinden viner. Utan dessa eldsjälar skulle damhockeyn inte stå där den gör i dag. Det är det absoluta kittet som håller ihop sporten från gräsrot till elit, och deras hjärta för hockeyn förtjänar att hyllas varje vecka, året om.

Domarna som ska matcha farten

När damhockeyn exploderar i ett sådant här rasande tempo ställer det förstås också helt nya krav ute på isen. För att showen ska rulla på krävs det en domarkår som orkar ligga steget före och hänga med i svängarna.

I mina diskussioner kring ämnet – inte minst med blicken på No ref, no game – har vi sett ett fantastiskt lyft på domarsidan, där nya, skickliga domare kliver fram och sätter en högre professionalism från SDHL och neråt i serierna. När spelet går i hundra knyck med sylvassa passningar och stenhårda dueller är det helt avgörande att domarna får samma chanser att utvecklas, matcha tempot och hålla en modern nivå. Utan dem stannar matchen – och den fartfesten vill vi ju aldrig missa!

Från skridskoskola till elitsatsning – när föreningarna satsar fullt ut

Det är här det moderna spelet inom damhockeyn blir som tydligast: när man ser alla fantastiska unga spelare som kliver upp och tar efter. De har levande förebilder i våra seniora stjärnor och landslagsspelare att se upp till, och de kliver ut på isen med en teknisk mognad och en inställning som inte lämnar någon oberörd.

Det är också underbart att se hur allt fler föreningar runt om i landet växlar upp och ger flick- och damverksamheten de resurser den förtjänar. När klubbarna satsar på seriös fysträning, tydliga utvecklingstrappor och professionella förutsättningar, då skapas en äkta elitsatsning – och kvaliteten på isen exploderar på riktigt. Det är en hängivenhet som sprider ringar på vattnet och lyfter hela hockey-Sverige!

Häftig hockey på spelarnas villkor

Det är den här häftiga, fartfyllda och fysiska hockeyn som gör att publiken strömmar till, att unga tjejer står med stora ögon vid sargen och drömmer om att en dag få dra på sig tröjan och bli lika skickliga som sina seniora idoler. Det är ren ishockeymagi.

Nu är vi äntligen så nära seriestarterna att vi nästan kan känna lukten av nyspolad is i hallarna. Vi har en fantastisk hockeysäsong framför oss, och nivån som spelas i rinkarna just nu visar med all önskvärd tydlighet att vi bara har sett början på vad damhockeyn kan prestera.

Om det mot förmodan fortfarande sitter några kvar i mörkret som envisas med att tycka annorlunda: de får för all del ha sin åsikt. Men de kan gott hålla den för sig själva, för den tillhör en dammig, svunnen tid som raderades för länge sedan. Spelarna har redan lämnat dem långt bakom sig i mittzonen.

Vad tycker du – visst är det en fantastisk utveckling vi ser på isen när det gäller fart, fysik, domarinsatser, förebilder och alla fantastiska eldsjälar nu när pucken snart släpps för på riktigt?

Slå dig ner vid tangentbordet och dela dina tankar i kommentarsfältet!