Starten bakom ICA i Antnäs kändes kanske inte som den där klassiska, rogivande inmarschen på en skön vandringsled. Men låt dig inte luras – bara efter en kort bit genom bymiljön lämnar man asfalten bakom sig, och plötsligt kliver man rakt ut i en helt annan värld.
Höstsolen står lågt och klar över den norrbottniska skogen, och luften bär på den sista, sköna höstvärmen som dröjer sig kvar och gör skogsluften helt ljuvlig att vandra i. I samlingen av upptäckta smultronställen har turen kommit till Fäbodaleden utanför Antnäs – en ny bekantskap som omedelbart letade sig rakt in i hjärtat.
Att snöra på kängorna och ge sig ut i en helt ny terräng är alltid lika spännande. Tack vare att Fäbodaleden till stora delar går ihop med Solanderleden var standarden på underhållet på absolut topp – spänger och markeringar satt där de skulle, vilket gjorde det till ett rent nöje att navigera fram. Vi tog bland annat den 350 meter långa avstickaren ut på Solanderleden och möttes av samma fina omsorg om spår och natur.
Viss blöta hör visserligen hantverket till i våra norrbottniska myrmarker, och här och var låg det en och annan spång nere i vattenlinjen och på vissa ställen ganska glest. Men med tanke på att det har kommit extremt mycket regn under en period är det fullt förståeligt – och det var ingenting som hindrade, bara man är ordentligt förberedd för vandring. Det var bara att njuta av storslagen natur, gott sällskap och doften av mossa, tallbarr och solljummen skogsmark.
Historiska fäbodvallar längs Fäbodaleden
Det som verkligen lyfte dagens nya tur till något extra är de historiska fäbodvallarna som kantar leden. Redan tidigt på turen stöter man på de första spåren av det gamla fäbodlivet vid Skärets fäbod, för att sedan passera vidare mot Orrtjärnvallen, Mittivallen och gamla Kvarnvallen. Att vandra här är att färdas rakt in i det gamla agrarsamhällets Luleåbygd – en historisk epok som helt dominerades av jordbruk, djurhållning och självhushållning, där tillvaron styrdes av naturens kalender och ett hårt slitet liv långt före industrialiseringen.
Långt innan moderna vägar fanns behövde gårdarna i Antnäs flytta ut sina kor i utmarkerna under sommaren för att rädda ängarna hemma till vinterfoder. Det här var framför allt kvinnornas och ungdomarnas värld; det var döttrar och pigor som slet med mjölkning, ystning och skydd av boskapen mot rovdjur i den djupa skogen.
När man står vid de timrade, över hundraåriga stugorna är det lätt att föreställa sig det hårda kroppsslitet, mjölkkällorna och doften av öppen eld. Mitt bland de historiska vingslagen passade vi också på att stanna till för en stunds avkoppling: vi riggade fram den bärbara espressomaskinen vid en av fäbodarna och njöt av en rykande färsk espresso i höstsolen. Samtidigt vilade det något nästan magiskt över dessa ensliga utposter där skogen utanför bar på gamla skrock och berättelser.
Överraskande konst i norrbottnisk skog
För att knyta ihop säcken mellan dåtid och nutid bjuder skogen dessutom på oväntade, fantasifulla konstverk som plötsligt dyker upp längs leden. Med Antnäs-konstnären Gunnar Hanssons finurliga träskulpturer mitt bland trädstammarna får vandringen en helt egen, lekfull dimension. Att överraskas av de kreativa inslagen i takt med att man avverkar stegen ger en fin kontrast till den historiska inramningen och lockar till många goda skratt längs vägen.
Ännu en pusselbit har lagts till vandringsarkivet. Det blev en dag som lämnar kvar en sällsynt varm känsla i bröstet och en påminnelse om hur lite som egentligen krävs: rätt sällskap, en välskött led, storslagen norrbottnisk natur, historiska vingslag från byns gamla fäbodvallar, en god espresso i solvärmen och den stämningsfulla konsten som dyker upp längs stigen.
Fäbodaleden levererade hela vägen – ren vandringslycka i strålande höstsol.
