En stilla fundering från en gubbe på en stubbe som inte riktigt hänger med i utvecklingen.
Jaha. Då har man varit ute i det så kallade moderna samhället och vänt igen…
Och nog får man säga att mycket har hänt. Telefonerna är smartare, bilarna är smartare och tydligen har även trafikreglerna moderniserats utan att någon berättat det för mig.
För blinkers verkar numera vara något man använder ytterst sparsamt. Som fint porslin eller en dyr whisky. Inte kan man slösa på den i onödan. Nej, istället får vi andra roa oss med att gissa vart bilen framför tänker ta vägen. Svänger den höger? Vänster? Rakt fram? Vem vet? Spänningen är olidlig.
Och sedan har vi den moderna superkraften: varningsblinkers. När jag tog körkort lärde man sig att de användes när något ovanligt eller farligt hade hänt. Numera verkar de fungera som ett kommunalt dispenseringssystem.
- Man stannar på trottoaren – på med varningsblinkers.
- Mitt i en korsning – på med varningsblinkers.
- Över ett övergångsställe – på med varningsblinkers.
- Utanför butiken trots att det finns parkering tjugo meter bort – på med varningsblinkers.
Det är nästan fascinerande hur fyra blinkande lampor plötsligt anses upphäva både trafikregler, sunt förnuft och vanligt hyfs.
Själv är jag kanske gammaldags. Jag trodde att blinkers var till för att visa vart man tänkte köra och att trottoarer var till för folk som går. Men uppenbarligen har utvecklingen sprungit ifrån mig medan jag satt här på min stubbe.
Fast en sak tänker jag hålla fast vid.
Jag säger inte att det var bättre förr… men då var blinkersen en information, inte en överraskning.
