När jag började skriva mina inlägg under Fokus: damhockey var bilden glasklar: att rikta ljuset mot damhockeyn och de utmaningar som finns på seniornivå. Men ju mer man tittar på det, desto tydligare blir det att det inte är så enkelt. Man kan nämligen inte isolera en del från en annan. Det är ett viktigt kretslopp.
Men det fina i det hela är att de olika delarna inte utesluter varandra. Tvärtom går de hand i hand.
Tillväxten på flicksidan – där allt börjar
Det lyftes nyligen så fint i en kommentar till ett av mina inlägg via Facebook: lite förenklat sa kommentaren ”en positiv utveckling av sporten väcker nyfikenhet hos fler flickor, vilket i sin tur driver på tillväxten och för sporten framåt”. Och jag kan inte mer än hålla med till 100%. Det är ju precis där det börjar. Om vi tittar på siffrorna är utvecklingen inom svensk flickhockey ingenting mindre än häftig – antalet tjejer som snörar på sig skridskorna tidigt har vuxit med över 40 procent på bara några år och passerat 10 000 aktiva spelare.
För att alla dessa tjejer ska stanna krävs ett tydligt kretslopp, för vi kan inte värva in flickspelare utan idoler att se upp till i seniorlaget. Vi kan inte behålla tjejerna om det inte finns en hållbar juniortrappa att växa upp till, och vi kommer definitivt inte behålla juniorerna om det inte finns ett hållbart seniorspel. Seniorerna slutar om vi inte möter deras behov, och som sagt utan idolerna i seniorlaget. Ja, ni ser ju själva hur kretsloppet hänger ihop.
Elefanten i rummet: Hur behåller vi spelarna efter gymnasiet?
När vi har lyckats så bra med tjejerna så blir det också viktigt att bygga ett fullt ut hållbart kretslopp. Vi måste också våga lyfta elefanten i rummet: hur behåller vi de aktiva spelarna lite längre än till junioråldern? Alltför många lägger skridskorna på hyllan när studierna tar vid eller när steget till seniorlivet blir för brant.
För att sluta cirkeln krävs en attraktiv och bärkraftig seniorhockey med förbundsserierna SDHL & NDHL i centrum, men också en nivå under. Det är avgörande att en seniorserie faktiskt fylls med seniorer, annars tappar den snabbt sin trovärdighet som just seniorserie. Och vad ska juniorerna växa upp till som nästa naturliga steg? Vi behöver ett kretslopp med verksamheter som ger synlighet, men framför allt visar att det går att lyckas på flera nivåer.
Förebilderna som gör drömmen om SDHL levande
Forskning – bland annat sammanställd av Women’s Sports Foundation samt studier inom idrottspsykologi och sociologi – visar tydligt att det som ibland viftas bort som en trevlig bonus – starka kvinnliga förebilder och synlighet på hög nivå – i själva verket är helt avgörande. Studier inom idrottspsykologi och sociologi bekräftar att tillgången till synliga förebilder bygger tilltro till den egna förmågan, skapar en starkare identifikation med sporten och motverkar de avhopp som annars lätt sker i tonåren.
Det är därför jag blir lika varm i hjärtat varje gång jag ser unga hockeytjejer stå upptryckta ovanför spelargången, bara för att få sträcka ut handen och få ett handslag av sina stora förebilder i seniorlagen. Den fysiska närheten och det där informella mötet fungerar som en psykologisk katalysator där drömmen om SDHL och NDHL blir levande på riktigt.
Därför måste vi orka hålla i alla delar samtidigt. Vi ska glädjas åt de växande ungdomskullarna, men ställa krav på att både junior- och seniorverksamheten ges villkor som gör att spelarna vill och kan stanna kvar i sporten. För det är först när hela kedjan sitter ihop som kretsloppet bär hela vägen.
Hur tänker du kring klubbarnas ansvar och helheten i kretsloppet bortom hockeyskolan? Skriv gärna en rad och berätta i kommentarerna!
