Jaha. Då har man varit ute i det så kallade moderna samhället och vänt igen…
Det är en särdeles märklig paradox vi lever i. Att ha en mobil i bilen borde i teorin vara ett avslutat kapitel för länge sedan, med tanke på all den avancerade teknik vi omger oss med. Varenda bil som rullar ut från fabriken i dag är ju utrustad med ett infotainmentsystem som kopplar upp sig mot telefonen snabbare än du hinner säga ”blåtand”. Den är komplett med avancerad röststyrning, smidiga rattknappar och högtalare som gör att du slipper hålla på med luren om du absolut känner ett skriande behov av att pladdra under färden.
Men hjälper det? Nej, knappast. Gång på gång möts man av samma tröttsamma skådespel ute på gatorna.
Ändå sitter de där, dag ut och dag in, med en uppsyn som om de vore upptagna med att rädda världsekonomin. Halvt hopjunkade över ratten med luren krampaktigt tryckt mot örat, eller — vilket nästan är ännu mer absurt i en miljonärsbil med skärmar stora som matsalsbord — med blicken fastlimmad i en liten glasskärm nere i knähöjd.
Varför är det så svårt att släppa en mobil i bilen?
Och lagen då? Ja, den har ju varit glasklar ett bra tag nu: det är strängt förbjudet att hålla mobilen i handen under färd. Men den regeln tycks av någon anledning betraktas som en lika frivillig rekommendation som en dålig väderprognos i april. Det mest betänkliga i kråksången är dessutom att detta sorgliga beteende tycks sprida sig som en löpeld över alla åldrar, helt utan urskiljning. Det är unga förare som precis fått körkort, det är äldre generationer som borde veta bättre, och det är stressade medelålders personer i blanka, påkostade tjänstebilar som verkar tro att de står långt över både trafikregler och sunt förnuft.
Respektlöst och livsfarligt i våra bostadsområden
Det absolut mest respektlösa och skrämmande utspelar sig dock inte på de stora motorvägarna, utan i våra egna bostadsområden.
Det är där våra barn rör sig. Det är där fotbollar plötsligt rullar ut mellan parkerade bilar, där små cyklar vinglar ut från gathörn och där reflexer, bromssträckor och marginaler mäts i bråkdelar av sekunder. Det krävs bara en enda sekunds ouppmärksamhet. En enda liten blick ner i knät för att kolla ett onödigt pling i luren, och ett ögonblick senare har du gjort något helt oförlåtligt som varken försäkringsbolag, bortförklaringar eller lama ursäkter någonsin kan göra ogjort.
Man undrar ju, opåverkat, vad i all sin dar som är så fruktansvärt brådskande att det är värt att spela rysk roulette med grannskapets ungar. Om man nu absolut känner att man måste avhandla världsproblem, inköpslistor eller svärmors tjat under färden — använd för sjutton de där fantastiska, inbyggda systemen som bilen redan är proppad med, eller lägg helt enkelt på luren!
Själv tänker jag i alla fall fortsätta stirra lika ilsket på förbipasserande bilister tills budskapet går fram. Men det är väl antagligen att begära alldeles för mycket av det moderna samhället.