En reflektion över matglädje, engagemang och det som verkligen skapar kvalitet.
Häromdagen gick jag tillbaka och läste en artikel som jag skrev sommaren 2017 i ett annat forum. Det var nästan tio år sedan, men när jag läste den slog det mig att budskapet fortfarande känns lika aktuellt idag som då.
På den tiden skrev jag om kärleken till matlagningen. Om den där drivkraften som får människor att vilja utvecklas, testa nytt och göra sitt allra bästa i köket. Jag hade redan då arbetat i många olika typer av kök och sett att det fanns en gemensam nämnare hos de människor som verkligen lyckades skapa bra måltider – de brydde sig om det de gjorde.
Sedan dess har mycket hänt. Jag står inte lika ofta vid spisen idag som jag gjorde då. Istället arbetar jag mer med ledarskap, utveckling och att skapa förutsättningar för andra att ge kärlek till maten. Samtidigt har jag fått nya intressen. Ett av dem är vandring.
Det kanske låter som två helt olika världar, men för mig finns det faktiskt likheter. När jag vandrar får jag tid att tänka. Jag får möjlighet att sakta ner och reflektera över sådant som annars lätt försvinner i vardagens tempo. En av de tankar som ofta återkommer är att det sällan är målet i sig som betyder mest. Det är vägen dit, upplevelsen och omsorgen i varje steg.
På samma sätt känner jag inför matlagning.
Genom åren har jag deltagit i otaliga arbetsrelaterade diskussioner om mat och måltider. Fokus hamnar ofta på ekonomi, produktion, näringsvärden, organisation och effektivitet. Det är viktiga frågor och de behöver diskuteras. Samtidigt tror jag att vi ibland missar det som faktiskt får verksamheter att lyfta – människors engagemang, yrkesstolthet och glädje i det de gör. Det går inte att skriva in i en budget eller mäta i ett nyckeltal, men ofta är det just där skillnaden skapas.
Kärleken till matlagning sitter nämligen inte i priset på råvaran eller i hur avancerad rätten är. Den syns i hur vi tar hand om råvarorna, hur vi presenterar maten och i viljan att ge någon annan en bra upplevelse.
Därför tror jag fortfarande på det jag skrev 2017. Även något så enkelt som köttbullar och makaroner kan bli en riktigt bra måltid. Inte för att det är komplicerat, utan för att någon har lagt ner omtanke i tillagningen. Någon har brytt sig.
Ju äldre jag blir, desto mer övertygad blir jag om att det gäller mycket mer än bara matlagning. Omtanke, engagemang och närvaro skapar kvalitet i nästan allt vi gör. I våra arbeten, i våra relationer och i de val vi gör varje dag.
När jag läser min gamla text idag känner jag att budskapet gäller minst lika mycket utanför köket som i det. Livet handlar inte bara om att prestera, utveckla och nå nya mål. Det handlar också om att känna stolthet över det vi gör, att bry sig om människorna omkring oss och att hitta glädje i både arbete, fritid och vardag. För utan engagemang och omtanke riskerar även de största framgångarna att kännas ganska tomma. Jag tror att det är en lärdom som är lika viktig idag som den var 2017.
Det är ofta inte det vi gör som avgör skillnaden – utan hur mycket hjärta vi lägger i det.
